Kriserna vi glömde

Vår resa är över.
Tre veckor. Tre länder. Tre kriser.
Sjuka barn i Tchad. Utsatta kvinnor i Burundi. En obotlig sjukdom i Swaziland.

Någon frågade varför vi alltid dras till mörker. På ytan kan det kanske verka så.

Men under de här veckorna har vi lärt känna en svensk kvinna som, istället för att skaffa ett jobb i hemstaden Malmö, frivilligt – för en skitlön – lägger ned själ och hjärta i att utbilda familjer i Tchad.

Vi har träffat en specialutbildad kirurg, som istället för att tjäna storkovan på ett privatsjukhus i USA ägnar sina dagar åt att reparera kvinnors underliv på en liten klinik i Burundi.

I Swaziland har vi mött en man som under 14 år har försökt vara en extrapappa åt hundratals föräldralösa barn.

Mörker?

Nej.

Några av det här ögonblicken är det ljusaste vi någonsin har sett.

Tack vare svenska Jenny trotsar mammor i Tchad konservativa normer och vägrar att först gå med barnen till byns medicinman som karvar i dem med rakblad.

Tack vare Keita från Mali har flera hundra kvinnor i Burundi efter år av elände slutat läcka konstant mellan benen. De har fått sin värdighet och sina liv tillbaka.

Tack vare Sipho från Swaziland finns det idag en 16-årig pojke som inte längre skäms för att han har hiv, utan som har lärt sig att han, med rätt mediciner, kommer att leva ett långt liv där han kan göra oändligt mycket bra. Både för sig själv och andra.

Serien hette ”Kriserna vi glömde”.
Ni ville bli påminda. Vi har fått över 150 mail.

Serien hette ”Kriserna vi glömde” och ni ville bli påminda. Vi har fått över 150 mail.

Där ni berättar att ni skaffat fadderbarn i Swaziland.

Där ni berättar hur era barn vill ge sina fickpengar till barnen i Tchad.

Där ni berättar om kartonger fyllda med leksaker som ni vill skicka till sexuellt utnyttjade barn i Burundi.

Ni gav över en miljon kronor till de här människorna för att ni tror på arbetet som görs och för att ni vill vara en del av det.

Det, om något, är ljus.

Tre veckor av människor i kris. Som har blivit sedda och hörda och tagna på allvar.

Av främlingar.

Av läkare.

Av er.

Så, för att svara på frågan. Vi dras inte till mörker.

Vi dras till ljus.

Därför reste vi till Tchad, Burundi och Swaziland.

Tack för att ni följde med på resan.