Det är långt från den svenska neonatalavdelningen.
Inga värmelampor, kuvös eller högteknologisk utrustning så långt ögat når.
På en gummimadrass, invirad i en urtvättad handduk, ligger 1600 gram tunga och 50 dagar gamla Mustafa Ahamat och kämpar för sitt liv.
Bebisarna tvingas ut i livet för fort.
Och det dödar dem.
Eller mamman.
Ibland båda två.
Var sjunde barn i Tchad föds för tidigt.
– Det finns en stor rad olika orsaker till att landet har så många prematurbarn. Mamman kan vara undernärd eller ha malaria eller något annat som tvingar fram förlossningen, säger Bethan McDonald, läkare på barnsjukhuset i Massakory.
Inne i tältet som är vikt åt nyfödda och för tidigt födda barn, BB01, ligger bröderna Mustafa Ahamat och Muhammed Ahamat så tätt på tältsängen att de håller varandra i handen. Den ene har en handduk om sig, den andre ett lakan.
De firar sin femtionde dag i livet men det har varit en motig resa.
– Jag var sjuk när jag var gravid. Jag vet inte vad som var fel. Jag kräktes, jag kunde inte äta och plötsligt blev jag förlamad i höger arm, säger deras mamma, Halima Ali.
Hon gick till byns medicinman som bad för henne, men hon blev inte bättre.
– Till sist sa min man som var i huvudstaden att jag nog borde åka till honom så skulle han ta mig till sjukhuset i N’Djamena. Jag kom dit och så började förlossningen. Det var första gången jag födde barn på sjukhus.
Hennes sju tidigare barn har hon fött hemma. Tre av dem har dött.
– Det är inte lätt att förlora tre barn, säger hon. Jag tänker på dem varje gång jag ser barn som är i samma ålder som de var. Från och med nu ska jag föda på sjukhus. Jag visste inte ens att det var tvillingar, jag har aldrig blivit undersökt när jag har varit gravid.
Hon åkte hem till Massakory med sina pyttesmå pojkar. Men varken Mustafa eller Muhammed var riktigt redo för världen. De vägde knappt 1400 gram var.
– Det är vissa saker som måste ordnas i livmodern som inte hinner bli färdiga på barnen som kommer hit. Saker som gör att du klarar dig i livet. Ditt hjärta blir tillräckligt starkt, dina lungor likaså. De här bebisarna som inte får utvecklas färdigt föds infektionskänsliga, utan färdigutvecklade muskler, säger Bethan McDonald.
Hon bläddrar i en av pojkarnas journaler. Virar sedan upp handduken som värmer honom, lyssnar på hans hjärta och kontrollerar hans temperatur. Sedan ler hon.
– Barnen som kommer hit och är för tidigt födda har väldigt sällan särskilt bra odds att klara sig. Många av dem dör … men jag tror att de här pojkarna har en chans, säger hon.
Totalt föds cirka femton miljoner bebisar i världen för tidigt varje år, enligt en rapport från Rädda Barnen. En miljon av dem dör kort tid efter förlossningen.
Men det behöver inte vara så.
Enligt rapporten skulle en tredjedel av den miljon nyfödda som dör årligen överleva – om de haft tillgång till enkla medel. Som till exempel det dropp som just nu rinner in i två små kroppar som vilar två sängar bort från Mustafa och Muhammed. Ett annat tvillingpar, också pojkar, en månad gamla. Deras mamma fick malaria när hon väntade dem.
– Hon var dålig länge, säger pojkarnas mormor, Kadjidja Adam, 50.
På sin sjunde dag i livet fick pojkarna något stort och förlorade något mycket större.
I Tchad är det tradition att barnen namnges en vecka efter förlossningen. I gryningen bestämdes det att pojkarna skulle heta Hassan och Hussein. När solen stod som högst på himlen förlorade de sin mamma.
– Jag var på marknaden för att köpa saker till deras namngivning. När jag kom hem låg min dotter död, säger Kadjidja Adam som nu har tagit över ansvaret för sin dotters barn.
– Jag är ledsen att min dotter är död och jag saknar henne mycket, men jag hoppas på att Gud i alla fall kommer att låta mig behålla hennes pojkar, att han inte tar dem också.
